Olika former av eksem, såsom atopisk dermatit och kontaktallergi, uppvisar distinkta symptom och kan kräva skräddarsydda behandlingsmetoder.
Eksem, som kännetecknas av torra, kliande, fjälliga och ibland smärtsamma hudförändringar eller blåsor, är en kronisk sjukdom. The American Academy of Dermatology Association (AAD) identifierar atopisk dermatit som den vanligaste typen av eksem.
Dock omfattar eksem en rad av sju olika inflammatoriska hudtillstånd. För en grundlig förståelse av orsakerna, symptomen och behandlingarna för varje typ av eksem, läs vidare.
Innehållsförteckning
- Atopisk dermatit
- Kontaktallergi
- Dyshidrotiskt eksem
- Seborroisk dermatit
- Neurodermatit
- Nummulärt eksem
- Stasdermatit
- Att söka läkare
- Behandling
- Vanliga frågor
- Sammanfattning
1. Atopisk dermatit
Atopisk dermatit är den vanligaste formen av eksem.
Den börjar vanligtvis i barndomen, oftast mellan 2 månader och 5 års ålder, och minskar vanligtvis i svårighetsgrad eller försvinner helt vid vuxen ålder. Dock kan individer uppleva sporadiska utbrott eller upptäcka symptom för första gången senare i livet.
Symptomen på atopisk dermatit uppträder vanligtvis på armarna eller i vecken på armbågarna eller knäna, medan barn också kan uppvisa symptom på hårbotten och kinderna. Det är viktigt att undvika att klia på utslag, rodnader eller hudförändringar för att förhindra potentiell infektion.
Den exakta orsaken till atopisk dermatit är fortfarande okänd. Dock uppstår tillståndet när hudens naturliga barriär försvagas, vilket gör den mindre kapabel att skydda mot irriterande ämnen och allergener. Atopisk dermatit utlöses sannolikt av en kombination av faktorer, inklusive genetisk benägenhet, torr hud, dysreglering av immunsystemet och olika miljöstimuli såsom irriterande ämnen, stress och torra förhållanden.
2. Kontaktallergi
Kontaktallergi uppstår som en reaktion på ämnen som man kommer i kontakt med och delas in i två typer:
- Allergisk kontaktallergi: Detta uppträder som en immunsystemreaktion på ett irriterande ämne, såsom latex eller vissa metaller.
- Irriterande kontaktallergi: Initieras av direkt skada på huden från kemikalier eller andra ämnen.
Symptomen på kontaktallergi kan uppträda inom 48 timmar efter exponering för ett utlösande ämne. Dessa symptom inkluderar:
- Kliande hud, som visar röda, rosa eller magenta nyanser; hos personer med mörkare hudtoner kan detta framträda som brunt, lila eller grått.
- Känslor av brännande eller stickande.
- Uppkomst av nässelutslag.
- Bildning av vätskefyllda blåsor.
- Förtjockning och förhårdnad av huden, ibland liknande läder.
Kontaktallergi uppstår vid kontakt med ämnen som antingen irriterar huden eller framkallar en allergisk reaktion. Vanliga irriterande ämnen inkluderar tvättmedel, blekmedel, smycken, latex, nickel, färg, giftiga växter som poison ivy, hudvårdsprodukter inklusive smink, tvål, parfymer, lösningsmedel och exponering för tobaksrök.
3. Dyshidrotiskt eksem
Dyshidrotiskt eksem, även känt som pompholyx, kännetecknas av bildandet av små blåsor på händer och fötter.
Symptomen på dyshidrotiskt eksem varar vanligtvis i 2–3 veckor och kan inkludera vätskefyllda blåsor som kliar, orsakar obehag, spricker och flagnar. Dessa blåsor uppträder vanligtvis på fingrar, tår, handflator och fotsulor.
Olika faktorer kan bidra till utvecklingen av dyshidrotiskt eksem, inklusive allergier, fuktiga förhållanden på händer och fötter, exponering för ämnen som nickel, kobolt eller kromsalt, stress och tobaksrökning.
4. Seborroisk dermatit
Seborroisk dermatit, ofta kallad hårbottneksem på grund av dess frekventa förekomst på hårbotten, uppvisar distinkta egenskaper.
Hos spädbarn är seborroisk dermatit vanligtvis känd som gulsot, som vanligtvis löser sig utan återkomst. Hos tonåringar och vuxna tenderar seborroisk dermatit dock att kvarstå som ett pågående hudproblem.
Symptomen på seborroisk dermatit omfattar fjälliga, oljiga hudpartier som producerar mjäll-liknande flingor. Dessa partier uppträder främst i områden rika på talgkörtlar, såsom hårbotten, hårlinjen, övre ryggen, näsan och ljumskarna. Hos personer med mörkare hudtoner kan dessa partier framstå som mörkare än huden, medan de hos personer med ljusare hudtoner kan framstå som ljusare.
Etiologin för seborroisk dermatit är sannolikt multifaktoriell, med inblandning av både miljömässiga och genetiska influenser. Inledande utlösare, såsom stress eller sjukdom, framkallar en inflammatorisk reaktion i huden, vilket leder till överdriven tillväxt av Malassezia-jäst – en organism som naturligt finns på hudens yta. Denna överdrivna jästtillväxt utlöser immunsystemreaktioner, vilket leder till de karakteristiska hudförändringarna som observeras vid seborroisk dermatit.
Ytterligare utlösande faktorer som bidrar till seborroisk dermatit kan inkludera hormonella fluktuationer, vissa sjukdomar, exponering för hårda tvättmedel eller kemikalier, kalla och torra väderförhållanden, underliggande medicinska tillstånd såsom Parkinsons sjukdom, psoriasis, HIV och akne, samt vissa läkemedel som interferon och litium.
5. Neurodermatit
Neurodermatit, även känd som lichen simplex chronicus, representerar en form av eksem som kännetecknas av utvecklingen av 1–2 partier med intensiv klåda som förvärras av kliande.
Symptomen på neurodermatit manifesteras som tjocka, fjälliga och mycket kliande partier på olika delar av kroppen, inklusive armarna, benen, baksidan av nacken, hårbotten, fotsulorna, handryggarna och genitalområdet. Det är avgörande att avstå från att klia på dessa partier för att förhindra försämring av symptomen, blödning och potentiell infektion.
Medan den exakta orsaken till neurodermatit fortfarande är okänd, börjar den vanligtvis med klåda, och utslagen förvärras när kliandet fortsätter, enligt American Academy of Dermatology (AAD).
6. Nummulärt eksem
Nummulärt eksem, även känt som discoid eksem, manifesteras som cirkulära, myntformade hudförändringar som ger ett distinkt utseende jämfört med andra former av eksem och är ofta åtföljt av intensiv klåda.
Symptomen på nummulärt eksem kan kvarstå i flera år utan behandling. Inledningsvis kan små knölar uppträda på huden, som framstår som röda eller rosa på ljusare hudtoner och mörkbruna på mörkare hudtoner. Dessa knölar tenderar att utvecklas till myntformade hudförändringar som kännetecknas av klåda, fjällighet eller sprickbildning.
Den exakta orsaken till nummulärt eksem är fortfarande okänd, även om det kan uppstå på grund av underliggande faktorer såsom extremt torr hud. Personer med tidigare eksem, såsom atopisk dermatit, är också mer benägna att utveckla nummulärt eksem.
7. Stasdermatit
Stasdermatit är vanligare hos personer med dålig cirkulation, enligt AAD. Det uppstår när vätska läcker från försvagade vener in i huden, vilket leder till olika symptom såsom svullnad, rodnad (hos personer med ljusare hudtoner) eller förändringar i hudfärg (brunt, lila, grått eller askfärgat hos personer med mörkare hudtoner), klåda och smärta.
Symptomen på stasdermatit påverkar främst benen och vristerna och resulterar ofta i svullnad, särskilt efter långa perioder av gång, tillsammans med känslor av tyngd eller värk. Ytterligare symptom kan inkludera åderbråck, torr och kliande hud samt bildning av öppna sår.
Stasdermatit utvecklas hos personer som upplever problem med blodflödet i sina nedre ben, vanligtvis på grund av dysfunktionella klaffar som hindrar det normala uppåtgående blodflödet mot hjärtat, vilket får blodet att samlas i benen.
Att söka läkare
Att söka medicinsk rådgivning är avgörande för alla som upplever symptom på eksem eller något annat hudtillstånd. En dermatolog, en läkare som specialiserar sig på hudens hälsa