- Medicinsk historia: Vårdgivare börjar ofta med att ta en detaljerad medicinsk historia, inklusive eventuella symtom du kan ha upplevt, sexuell aktivitet och tidigare exponering för herpes eller andra sexuellt överförbara infektioner (STI). Att ge information om symtomens timing och karaktär kan hjälpa till att styra diagnostiseringsprocessen.
- Fysisk undersökning: En noggrann fysisk undersökning låter vårdgivare bedöma förekomsten av genitala sår eller andra tecken på infektion. Genitala herpesår uppträder vanligtvis som små, röda blemmer eller vätskefyllda blåsor i det genitala området, men de kan variera i storlek, antal och placering. Vårdgivare kan också undersöka andra delar av kroppen för tecken på herpes eller andra STI.
- Latent fas: Infektionen inträffar, men inga symtom syns.
- Prodrom (utbrott) fas: Initialt är symtomen på ett genitalt herpesutbrott vanligtvis milda. Men när utbrottet fortskrider blir de mer intensiva. Vanligtvis läker såren inom 3 till 7 dagar.
- Primär infektion: Det första utbrottet av genital herpes är vanligtvis förknippat med en primär infektion, vilket innebär att kroppen ännu inte har utvecklat antikroppar för att bekämpa viruset effektivt. Som ett resultat tenderar symtomen att vara mer uttalade och kan vara längre än efterföljande utbrott.
- Förkylningsliknande symtom: Många kvinnor med genital herpes upplever förkylningsliknande symtom under det första utbrottet. Dessa symtom kan inkludera feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet och svullna lymfkörtlar i ljumskområdet. Kombinationen av förkylningsliknande symtom och genitala sår kan vara särskilt plågsam och kan likna andra vanliga sjukdomar.
- Smärtsamma sår: Det primära symtomet på det första utbrottet är uppkomsten av smärtsamma sår eller blåsor i det genitala området. Dessa sår kan variera i storlek och antal och kan åtföljas av rodnad, svullnad och ömhet. Såren bildar vanligtvis skorpa och läker inom 2 till 4 veckor, men tiden kan variera beroende på individuella faktorer och behandlingens effektivitet.
- Smärta och obehag: Kvinnor kan uppleva betydande smärta, brännande eller klåda i det genitala området under det första utbrottet. Obehaget kan vara särskilt intensivt vid urinering eller sexuell aktivitet. Smärtstillande läkemedel och lokalbehandlingar kan hjälpa till att lindra symtom och främja läkning.
- Känslomässig påverkan: Att hantera de fysiska symtomen på genital herpes under det första utbrottet kan också påverka en kvinnas känslomässiga välbefinnande. Känslor av chock, rädsla, skam och skuld är vanliga reaktioner på en ny herpesdiagnos. Det är viktigt för kvinnor att söka stöd från vårdgivare, terapeuter eller stödgrupper för att hantera de känslomässiga utmaningarna som är förknippade med tillståndet.
- Varaktighet och återfall: Även om det första utbrottet av genital herpes tenderar att vara det mest svåra, är efterföljande utbrott ofta mildare och kortare i varaktighet. Men viruset förblir vilande i kroppen och kan aktiveras periodiskt, vilket leder till återkommande utbrott. Kvinnor kan uppleva återkommande utbrott utlösta av faktorer som stress, sjukdom, hormonella förändringar eller vissa läkemedel.
- Spridningsrisk: Under det första utbrottet är kvinnor mycket smittsamma och kan lätt överföra herpesviruset till sexuella partners genom hud-mot-hud-kontakt. Det är viktigt att avstå från sexuell aktivitet eller konsekvent använda kondomer för att minska risken för smitta tills såren har läkt helt.
- Medicinsk utvärdering och behandling: Om du misstänker att du upplever ditt första utbrott av genital herpes är det viktigt att söka medicinsk utvärdering och testning för bekräftelse. Vårdgivare kan ordna antivirala läkemedel för att hjälpa till att lindra symtom, förkorta utbrottets varaktighet och minska risken för återkommande episoder.
- Sexuell kontakt: Det vanligaste sättet för genital herpes att spridas är genom sexuell aktivitet, inklusive vaginalt, analt och oralt sex. Herpes simplex-virus (HSV) kan utsöndras från den genitala huden eller slemhinnorna, även i frånvaro av synliga sår eller symtom. Hud-mot-hud-kontakt med det genitala området hos en smittad person kan leda till överföring av HSV.
- Vaginalt och analt samlag: Genital herpes är mycket smittsamt under sexuellt samlag, särskilt när det finns direkt kontakt med herpesår eller slemhinnor. HSV kan överföras från en smittad partner till en icke-smittad partner genom vaginalt eller analt samlag, även om den smittade partnern inte har några synliga symtom.
- Oral-genital kontakt: HSV-1, en av de två stammarna av herpes simplex-virus, är vanligtvis förknippad med oral herpes (munherpes). Men HSV-1 kan också orsaka genital herpes genom oral-genital kontakt. Om en person med oral herpes utför oralsex på en partner kan de överföra viruset till partnerns genitala område, vilket leder till genital herpes.
- Asymptomatisk utsöndring: Även när inga synliga sår finns kan personer med genital herpes fortfarande utsöndra viruset och överföra det till sexuella partners. Asymptomatisk utsöndring inträffar när viruset är aktivt och replikerar i det genitala området, men det finns inga yttre tecken på infektion. Detta gör det svårt att förhindra spridning enbart baserat på frånvaron av symtom.
- Hud-mot-hud-kontakt: Genital herpes kan spridas genom direkt hud-mot-hud-kontakt med det genitala området, oavsett sexuell aktivitet. Viruset kan finnas på hudytan eller slemhinnorna i det genitala området, inklusive vulva, vagina, penis, scrotum, anus och perineum. Att röra eller gnida det drabbade området kan överföra viruset till en annan persons hud.
- Vertikal smitta: I sällsynta fall kan genital herpes överföras från en gravid kvinna till hennes barn under förlossningen. Detta kallas vertikal smitta eller perinatal smitta. Om en kvinna har aktiva genitala herpesår vid förlossningen kan barnet komma i kontakt med viruset, vilket ökar risken för neonatal herpesinfektion.
- Delade föremål: Även om det är mindre vanligt, kan genital herpes potentiellt spridas genom delade föremål som handdukar, rakhyvlar eller sexleksaker om de kommer i kontakt med infekterad hud eller slemhinnor. Men risken för smitta genom livlösa föremål är betydligt lägre jämfört med direkt hud-mot-hud-kontakt under sexuell aktivitet.
- Medicinsk historia: Vårdgivare börjar ofta med att ta en detaljerad medicinsk historia, inklusive eventuella symtom du kan ha upplevt, sexuell aktivitet och tidigare exponering för herpes eller andra sexuellt överförbara infektioner (STI). Att ge information om symtomens timing och karaktär kan hjälpa till att styra diagnostiseringsprocessen.
- Fysisk undersökning: En noggrann fysisk undersökning låter vårdgivare bedöma förekomsten av genitala sår eller andra tecken på infektion. Genitala herpesår uppträder vanligtvis som små, röda blemmer eller vätskefyllda blåsor i det genitala området, men de kan variera i storlek, antal och placering. Vårdgivare kan också undersöka andra delar av kroppen för tecken på herpes eller andra STI.
Symtom på genital herpes kan initialt vara milda innan de förvärras. Under ett utbrott kan personer uppleva antingen kliande blemmer eller smärtsamma blåsor, beroende på utbrottets stadium.
Genital herpes, en sexuellt överförbar infektion (STI) som orsakas av herpes simplex-virus (HSV), sprids främst genom sexuell kontakt, inklusive oralt, analt eller genitalt samlag.
Vanligtvis orsakad av HSV-2, kan genital herpes inte visa några symtom i flera år efter smitta. Trots att det är vanligt, drabbar det ungefär 1 av 6 personer i USA och resulterar i cirka 776 000 nya fall av HSV-2 varje år, finns det effektiva behandlingsalternativ för att lindra symtom och hantera utbrott.
Även om både HSV-1 och HSV-2 kan orsaka oral och genital herpes, kommer vårt fokus här att vara på genital HSV-2.
Hoppa till avsnitt
Symtom | Första utbrottet | Smitta | Diagnos | Behandling | Förebyggande | Att hantera det | Sammanfattning
Symtom
Tidiga symtom uppträder vanligtvis mellan 2 till 12 dagar efter infektion och består av två faser: den latenta fasen och prodromfasen.
Vad du kan förvänta dig
Under prodromfasen kan personer uppleva en lätt kliande eller stickande känsla runt det genitala området, tillsammans med små, fasta röda eller vita blemmer som ofta har oregelbunden eller ojämn form.
Dessa blemmer kan också orsaka klåda eller smärta. Om man kliar dem kan de spricka och släppa ut en vit, grumlig vätska. Därefter kan smärtsamma sår bildas, som är känsliga för irritation från kläder eller andra material som kommer i kontakt med huden.
Dessa blåsor kan uppträda var som helst runt könsorganen och närliggande områden, inklusive vulva, vaginalöppning, livmoderhals, skinkor, övre lår, anus och urinrör.
Första utbrottet
Att uppleva det första utbrottet av genital herpes kan vara en skrämmande och plågsam upplevelse för kvinnor. Det första utbrottet uppträder vanligtvis inom 2 till 20 dagar efter exponering för herpes simplex-virus (HSV) och är ofta det mest svåra. Här är vad du kan förvänta dig under det första utbrottet av genital herpes hos kvinnor:
Sammanfattningsvis kan det vara utmanande att uppleva det första utbrottet av genital herpes, men med rätt medicinsk vård och stöd kan kvinnor hantera sina symtom effektivt och leva ett meningsfullt liv. Det är viktigt att utbilda sig om tillståndet, praktisera säkert sex och kommunicera öppet med sexuella partners för att förhindra smitta och främja det övergripande välbefinnandet.
Hur det smittar
Att förstå hur genital herpes smittar är avgörande för att förhindra spridning och upprätthålla sexuell hälsa. Genital herpes sprids främst genom sexuell kontakt med en smittad person, men det kan också spridas på andra sätt. Här är en omfattande översikt över hur genital herpes smittar:
Att förstå hur genital herpes smittar ger individer möjlighet att vidta proaktiva åtgärder för att minska risken för infektion och skydda sin sexuella hälsa. Att praktisera säkert sex, inklusive konsekvent användning av kondomer eller tandskydd, regelbundna tester för STI och öppen kommunikation med sexuella partners om STI-status kan hjälpa till att förhindra spridningen av genital herpes och andra sexuellt överförbara infektioner.
Diagnos
Diagnostisering av genital herpes innebär vanligtvis en kombination av medicinsk historia, fysisk undersökning och laboratorietester. Med tanke på symtomens variation och potentialen för asymptomatisk utsöndring är en korrekt diagnos avgörande för korrekt hantering och behandling. Här är vad du behöver veta om diagnostisering av genital herpes hos kvinnor: